Idag vill jag se

Prinsesa av Theresa Fabik. Ni som kan borde gå på premiären. Så det så.

Inte okej BB!

Det borde vara absolut förbjudet att människor som bryr sig så lite om Harry Potter att de SOMNAR under filmen får gå på förhandspremiären! Speciellt när jag sitter här hemma och förgås av längtan. Inte okej, helt klart inte.

By the way: Kerstin Gezelius

Jag gillar verkligen Kerstin Gezelius serie om Hollywoodstjärnor. Senast ut är Julia Roberts och jag måste säga att jag får lite små aha-upplevelser längst vägen. Framför allt uppskattar jag att se saker i nya ljus. Och vem kan inte hålla med om att det känns som att Roberts krossar Hugg Gran i Notting Hill?

Yes!

Idag ska jag gå och se Star Trek-filmen! Jag som trodde det skulle bli en seg tråkig kväll för mig själv kan nu få avnjuta äkta geekfreek tid med god vän. Ska bli mycket spännande. Själv har jag alltid varit ett Next Generation fan. Voyager har jag också sett en del av men vill helst se hela serien från början. Jippi vad glad jag är!

My mind to yor mind

Lite tankar efter Coraline

I tisdags var vi och såg Coraline, jättefin film som jag verkligen rekommenderar. Går fortfarande på Spegeln här i Malmö. Skriven av Neil Gaiman och därför långt ifrån sockersöt. Jag tror nog dock att jag tyckte att det läskigaste var att ”The Other Mother”, vars röst erhålls av Teri Hatcher, var så oerhört lik sin skådespelare:

Återigen besvikelse

Har ett tag försökt hitta en bra filmatisering av Mansfield Park. Först ut var någon gräslig sak med en allt för livlig Fanny Price. Nu försöker jag med en BBC-koalition, något som alltid brukar fungera, men ta mig tusan vad dålig den är! Jag blir så arg. Det måste vara omöjligt att göra en film med originalets Fanny Price, antagligen är hon för ”tråkig” enligt modern standard. Vilka idioter.

Fanny, som inte är särdeles vacker, sjuklig och lite lam, men i allt en godhjärtad och passionerad varelse omformas alltid till en sund och o konstlad skönhet med ett rörligt och ganska fåfängt intellekt vilket retar mig något ofantligt. Givetvis är Austen själv inte ett under av jämställdhet men hon kunde porträttera karaktärer. I dessa dagar verkar det som att det finns ett ”frigjort” kvinnligt ideal som ryms. Dessutom stör det mig något ofantligt att den vidriga mostern alltid framstår som trevligare än morbrodern i filmerna medan det i böckerna är tvärtom. Hellre en demonisk fadersgestalt än en fascistisk kvinna verkar det som att man har tänkt. Ibland undrar jag om de ens har läst något annat än själva manuset, bearbetningen av boken. Gudars skymning vad dumt det är!

Konspirationsteorier für alles

För inte så länge sedan såg jag äventyrsfilmen National Treasure: The book of secrets, en fartfylld liten sak som passade perfekt in en söndagseftermiddag då jag för en gång skull inte jobbade. Filmen i sig behöver man kanske inte orda särdeles mycket om, men det var en sak som slog mig när jag tittade och det är vår enorma vilja att köpa och skapa konspirationsteorier.

Dan Brown kommer på tapeten, filmer som National Treasure spelas in, var och varannan tv-serie från USA bygger på någon modern mytbildning, Illuminati, frimurarna, månlandningen, area 51 och mordet på Olof Palme är och förblir moderna mysterier som vi vill rota och spekulera i. Varför?

Troligen är det för att allt spännande som är begripligt är upptäckt. Vi hittar inga nya världar, det finns inga skatter kvar, allt är polerat och smuts och äventyr marginaliseras. Upptäckter sker i steriliserade laboratoriemiljöer och vi förstår inte riktigt hur den kromosomen kommer att påverka det och det. Det bara händer. Sällskap å sin sida är påtagliga, fysiska och nervkittlande. Skatter måste grävas efter och mord kan vara en komplott av staten mot den enskilda människan. Det ligger närmare vår begreppsapparat.

Vetenskapsmannen misstänks alltid. Han eller hon är oftast en nörd eller någon som vill leka gud. Väldigt sällan heroisk och ädel. Skattletaren däremot är öppen, rak och direkt. The common sense man. Visst förekommer det att dessa skattletare också har en akademisk koppling men då oftast till en romantisk föreställning om humanvetenskaperna. Forskaren som kan varenda liten obskyr detalj inom konst, antropologi, arkeologi och historia. Släng gärna in kunskaper i fornspråk så är vi hemma. Vilken besvikelse då att träffa på verklighetens kutryggade professorer som specialiserat sig på halländska bondepraktikor från 1867. Men hey, det behöver faktiskt inte ännu en konstvetare som ger sig på Mona Lisa, tro mig.

I slutändan utmynnar det ändå bara i vad som säljer och vad som inte säljer. Oavsett om vi talar Röd Press eller Hollywood.

Musikaliteter

Den senaste tiden har jag sett på en massa filmer med någon form av musikanknytning. Control, August Rush, Across the universe med flera. Senaste var det filmen Once som vunnit en Oscar för sitt soundtrack. Filmen var söt, kanske inte det bästa jag sett, men framför allt gillade jag den här låten med Marketa Irglova. Precis så vemodigt som det ska vara när det regnar och man känner tomheten efter avslutade projekt.