Förlust. Wanås 2008

För inte så länge sedan besökte jag utställningen Förlust på Wanås gods här i landsändan vi kallar Skåne. Wanås som sedan tidigare har en intressant skulpturpark har för året valt att satsa på en konsthalls utställning av det mer traditionella slaget.

Urvalet av konstnärer är litet men noga beräknat. Som förväntat kommenterar de alla mer eller mindre temat Förlust, eller snarare minnet av något förlorat. För de verk som presenteras cirkulerar kring den historiska förlusten av liv, rättigheter och identitet. Verken är politiska kommentarer av samtiden och historien, de talar med moralisk indignation om vilka förluster vi väljer att minnas och vilka som försvinner in i glömskan.

Vad består då denna moraliska indignation i? Inte så mycket det som presenteras i verken utan det som förblir osagt. Ta som exempel Emily Prince massiva minnesprojekt där hon har dokumenterat varje amerikansk soldat som stupat i kriget i Irak och Afghanistan. Hennes avbildningar av soldaterna är knappa, enkla och katalogartade. De är utelämnade som döda och som soldater. Vi minns dem som soldater i ett krig. Vi minns dem inte som individer utan som kollektiv massa. De blir till representanter för något som är galet och fel. De blir också en manifestation av det vi väljer att minnas. Motståndarnas offer är något som existerar enbart i sin frånvaro.

En annan typ av moralisk indignation står konstnären Alejandra Lundén för. Hennes verk För Tro – en installation med 843 byggklossar består av lekklossar i bjärta färger som inbjuder till lek. Konstnären har tillverkat klossarna för hand en efter en och på deras undersida finns namnen på de barn som omkommit i Israel-Palestina konflikten sedan september 2000. Klossarna utgör en morbid påminnelse om den lek som har blivit förgången.

Avindividualiseringen av de döda de vi minns är tydlig i båda dessa verk. Även i Christian Boltanskis verk Reliquaire upplever jag det som att individen tar ett steg tillbaka för massan. Den döda massan är ohygglig, svårförstålig och ogenomtränglig. Även om vi presenteras för individer så till vida att vi får deras namn, deras ansikten och kanske en kort summering av när de föddes och när de dog, så är de i dessa verk en del av en monumental död.

Även de andra verken på Wanås är undersökningar av Stora Händelser. Zoran Naskovski kontrasterar de ikoniska bilderna av John F Kennedys död med Jozo Karamatić klagande dödssång i verket Death in Dallas. Matthew Buckingham funderar över nationalarv i The Six Grandfathers, Paha Sapa, in the year 502,002 C.E. Lida Abdul porträtterar förlusten av religösa symboler i Clapping with Stones. Alla verken tar sig an händelser som har satt ett permanent avtryck i vårt medvetande.

Det är också detta som enligt mig är utställningens stora problem. Fokuset har kommit att landa på det kollektiva minnet och den kollektiva förlusten. Kommenterat av ett litet antal aktörer. Det är detta som är det kollektiva minnets natur. Det formuleras alltid av någon annan för några andra. Men i sin iver att visa kommentarerna på händelserna verkar det som om man från curatorernas sida glömt att även detta är ett bygge av en kollektiv minnesakt.

Ett sådant moment 22 är visserligen svårt att undgå. Speciellt inte när man har en vilja att säga någonting om historien och samtiden. Men det hade varit uppfriskande om det hade funnits något avbrott i detta kommenterande. En betraktelse av den enskilda förlusten som i sig kan vara universiell. Förlust presenterar ett sådant verk. Mona Hatoums Exodus I är två resväskor sammankopplade med människohår. Verket är enkelt, introvert och talar enbart inom sina egna ramar. Och det känns fantastiskt befriande att slippa omvärldsanalysen för en sekund och istället försöka förstå vad det här med förlust kan innebära för den enskilde individen.


Pressbild från wanas.se

För andra recensioner läs:
Min tidigare lärare Fred Andersson skriver om det förlorade minnet på SvD.
DN:s recensent Dan Jönssons betraktelser återfinner du här.

Annonser

One thought on “Förlust. Wanås 2008

  1. Anonymous skriver:

    muy bien skrivet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: