Kommentar till kommentarerna kring Murakamis Sputnikälskling

De som har följt den här bloggen något så när vet att jag uppskattar Haruki Murakami väldigt mycket. När jag så ficka chansen att recensera Sputnikälskling, nyss utkommen på svenska, så tog jag den givetvis direkt.

Idag är första recensionsdagen för boken och jag har faktiskt med spänning väntat på kommentarerna. Och eftersom att jag inta kan publicera min recension innan tidningen kommit ut så tänkte jag köra en liten metaversion och kommentera recensionerna som kommenterar boken. Ni kan även se det som en tjänst till er läsare, ni slipper ju läsa varenda recension för att bilda er en uppfattning.

Först ut har vi Jan Arnalds recension från DN.se. Till att börja med gör den här recensionen mig lätt förvirrad. Har Arnald ens haft tid att läsa klart boken? Vissa av hans tolkningar kan jag visserligen hålla med om, som tankarna kring identiteten och dess klyvning. Men när han skriver om karaktären Sumires våldsamma begär efter affärskvinnan Myu och menar att de ”kommer kanske varandra så nära att en ny spricka öppnar sig i den verklighet vi uppfattar som så självklar.” så undrar jag om vi har läst samma bok. Närheten uppstår aldrig mellan Sumire och Myu för att Myu är komplett inkapabel att känna någonting fysiskt.

Som sagt har Arnald en poäng i sin analys av subjektet hos Murakami, men i övrigt tycker jag recensionen är slarvigt och hafsigt skriven. Det förvånar mig att inte Jonas Thente fått ansvaret att recensera Sputnikälskling då han tidigare recenserat Murakami och dessutom gjort det hyfsat bra.

Någon som däremot skriver klart och tydligt är Ellen Mattsson på Svenska Dagbladet. Hennes recension är rak och Mattson presenterar redigt och klart bokens huvudteman. Däremot kan jag kanske tycka att hon är något snäv i sin definition av god litteratur: är det verkligen författarens skyldighet att ge henne en mening med sitt läsande? Behöver litteraturen vara ändamålsenlig och upplysande? Kanske har jag missförstår Mattsson, men jag har svårt att se varför avsaknaden av betydelse för henne är ett problem för andra.

Om det däremot är så att Mattsson finner berättelsen svag, frånvarande eller meningslös och att Murakami är lite släpphänt med sitt material så lyssnar jag med ett annat öra.

Lisa JohanssonExpressen.se är förtjust i Murakami sedan tidigare men tycker nog att Sputnikälskling allra mest påminner om en ”mellanbok”.

En av få som går in på Murakamis sätt att begagna sig av författaraspiranten Sumires anteckningar på är Kristian FredénBorås Tidning. Han ser även kopplingar till Shakespeares En midsommarnattsdröm och tycker att Murakami, trots att han balanserar väldigt när banalitetens gräns, lyckas driva igenom sin roman. Fredén pekar även på kopplingen till Murakamis tidigare böcker genom den starka sinnesrörelsen som möjliggör kontakt med trancendenta världar. En annan poäng som är väl värd att ta med sig i läsandet av Sputnikälskling.

Över lag verkar det som om mottagandet av Murakamis sjätte bok på svenska har varit… något svalt. Inget översvallande jubel direkt. En del recensenter verkar vilja ge denna bok en större handklapp just på grund av att det är en Murakamibok men finner inte incitamenten för att göra det. Något som jag faktiskt tror kan stämma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: