London dag 4

Kära läsare, jag har något fruktansvärt att berätta. Det kan nämligen vara så att om du skulle få för dig att slå upp ordet ”grundlurad” i ordboken så skulle du hitta ett fotografi av mig och Stora A bredvid. I vilket fall så har chanserna ökat betydligt under den gångna dagen. Därför att idag var vi på återbesök hos ”Gwen”.

Ni regelbundna läsare kommer säkerligen ihåg ”Gwen” (främst för att det var sisådär två dagar sedan jag skrev om henne). Som ni säkert minns kunde nog ”Gwen” ha behövt ett antal kurser i anständigt beteende och bemötande. Idag visade det sig att under den tiden som ”Gwen” borde fokuserat på service så läste hon något som jag skulle vilja kalla för ”kreativ matematik”: hur man får mindre att bli mer.

För att detta ska bli förståeligt måste vi dock backa bandet ett par steg till måndagen och vårt första möte med lägenhetsagenturen. När vi ankom i måndags var vi båda helt slut och allt var i en enda röra i mitt huvud. Så jag misstog ett uppbokat möte för ett annat och missade helt att vi skulle träffa en representant för agenturen. När jag väl upptäckte detta fick jag enormt dåligt samvete och ringde genast till representanten för att be om ursäkt. Han berättade då att lägenheten vi skulle titta på hade gått men att han hade en liknande som säkert skulle kunna passa.

Lite lätt skuldmedveten, och en aningens desperat, gick jag med på att vi skulle ses i Notting Hill vid femtiden och titta på lägenheten trots att den låg något över vår budget. Under tiden så ringde vi till andra agenturer och försökte kolla läget för att fixa en lägenhet med kort varsel. Detta att få fram en lägenhet snabbt hade inte varit något problem enligt dessa människor tidigare, men nu var det helt plötsligt stopp över allt. Antingen låg det högt över vår budget eller så var inflyttningsdatumen allt för långt fram i tiden. Inga pannkakor direkt.

Så ringer snubben från agenturen vill träffa oss om 15 min. Klockan har inte ens börjat närma sig fem och jag och Stora A får lite smått panik. I största hast tar vi oss till Notting Hill Gate Station samtidigt som jag över telefon argumenterar med en man i telefonen om priser, vankandes av och ann och viftandes med armarna som om jag anförde en armé. Väl framme finns ingen snubbe som möter oss. ”Vad i helvete” tänker jag och börjar misstänka att detta är en hämnd för vår tidigare frånvaro. Telefonen piper in och sms efter sms trillar in om att han snart skulle vara där och att det ”bara dröjde 5 min till”. Här någonstans börjar jag tappa tålamodet.

Efter 45 minuter dyker han dock upp, en lång, slängig grabbhalva med skäggstubb och sneakers. Under en strid flod av ursäkter ledar han oss till lägenheten samtidigt som han upprepar samma information som vi fått sex gånger tidigare: alla räkningar inkluderade, ingen skatt, en halv månads deposition and thats it. Bra tänker vi och klättrar oss upp för trappstegen mot lägenheten.

Lägenheten i sig visare sig vara i minsta laget, men det går både att laga mat där och det finns tillgång till egen dusch och toa. Tvätta kan man göra i byggnaden, utsikten är inte allt för dålig och på det stora hela känns det helt okej. Med tanke på det svala mottagandet vi fått hos de andra agenturerna börjar detta kännas som vår bästa utväg. Efter att jag snabbt kollat med en annan agentur och fått reda att räkningarna inte var inkluderade i hyran på den lägenhet de hade tillgänglig så beslutar vi oss för, efter en minimal stunds prutande, att ta lägenheten medan den fortfarande fanns kvar. Sagt och gjort, vi åker till kontoret och betalar hela vår deposition. Trodde vi ja.

För det är här vi återgår till den kreativa matematikern ”Gwen”. När vi idag kom för att betala den resterande hyran så visar det sig att vi inte alls har betalat hela summan för depositionen. Nej, istället har vi betalat agency fees och städning för den dagen vi flyttar ut. Detta är visserligen inget konstigt, dessa agenturer tar ut avgifter och städningen kan jag kanske fatta, det underliga är dock att vi av två personer fått bekräftat att det var just depositionen som vi betalat och sedan har de underlåtit att berätta för oss om övriga avgifter. Vi har från början blivit informerade om att vi ska betala en deposition som vi får tillbaka och sedan när vi har skrivit under alla kontrakt ska vi betala hyran.

Så istället för den hutlösa summa vi planerat att betala fick vi nu hosta upp mer. Och ingenting kunde vi sätta emot heller för då hade vi stått utan lägenhet. Surt sa räven när hon bet i tanten. Surt sa Stora A och jag, som knappt fattade vad som hänt, fick ett raseriutbrott när polletten föll ner. Så resten av dagen har vi ägnat åt att dränka våra sorger och muttra bittert. Jag hoppas på att vi ser något ljusare på livet imorgon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: